Familj


På Cristinas och Danis bröllopsfest förra helgen satt jag och tittade på en familj och blev påmind om deras intressanta historia. Vi möttes redan i början av nittiotalet. Mannen hade blivit övergiven som barn och hade stor förståelse för de barn vi hade kommit till Rumänien för att hjälpa. Deras hem var öppet och frun började tidigt att jobba hos oss. Tre barn växte upp i familjen.
Några år efter att den äldsta dottern gift sig blev hon sjuk. Hon var mycket omtyckt överallt och då hon dog kom väldigt många människor till begravningen. FCEs Klubben var öppen flera kvällar för människor, som ville komma och minnas Ximena. Hennes kristna tro gjorde ett starkt intryck på människor. Hennes sjukdomstid och död väckte människor till att söka Gud.
Det var oerhört berörande då hennes bror med fru och hennes syster med man gav sina vittnesbörd i samband med deras dop i Baptistkyrkan i Popești. De fick sina liv förvandlade pga Ximenas liv på jorden och hennes flytt till himlen. Familjerna har nu småbarn och är engagerade i församlingen. Då Cristina flyttade ut från familjehemmet i Chiribiș behövde hon fortfarande en familjs omsorg. Då var det naturligt att hon flyttade in i Ximenas brors familj. Det var fint då han ledde in bruden Cristina i kyrkan och överlämnade henne till brudgummen Dani.
En till gripande sak med Ximenas familj är att mamman, som arbetat i FCE sedan början av nittiotalet, hade hand om en liten multihandikappad pojke först på Casa Albă och sedan på Casa Silvia. Hon bestämde sig för att sluta sin anställning på Casa Silvia för att ta hem pojken och bli fostermamma på heltid. Han fick det bästa man kan få – en familj. Idag är han en snygg ung man, som trivs med livet och gissa om han hade det trevligt på bröllopsdagen!

Ghiocel

Efter två dödsbud i helgen blev det en märklig vecka. Glädjen över Cristina och Danis bröllop i söndags var äkta och den lyfte. Sedan var det förberedelser och full upptagenhet med gäster. Det blev ett berikande besök, både för dem och oss, av en tregenerationersfamilj från Sverige. En kvinna, som varit volontär i Oradea och Marghita i början på nittiotalet, ville gärna återbesöka tillsammans med föräldrar, dotter, sin syster och hennes dotter. De var djupt berörda av alla upplevelser. Strax innan de skulle resa vidare kom en svensk, som är bosatt i en annan stad i Rumänien, på besök. De kände inte varandra, men det var roligt att lyssna till dem då det visade sig att de hade många gemensamma vänner. O, så många gånger jag hört samtal i matsalen i vårt gästhus, som visar hur liten världen är. I alla fall Sverige.
När ansvaret över gästers välbefinnande var över för denna gång, så kom sorgekänslorna i fatt mig. Det är tunga dagar när jag mekaniskt gör det jag måste. Tankar, frågor och minnen poppar upp och ska inte motas undan. Jag känner att jag behöver prata, men också tänka för mig själv och det gör jag bäst genom att gå omkring och göra saker. Städa, tvätta, plocka. Nu ska jag gå ut och ta en promenad. Kanske ta med några snödroppar in. Det är fortfarande kallt, men de kom upp så fort som snön hade smält. De står där som en påminnelse om liv och växtkraft trots svåra omständigheter
.

Sorg och glädje

SOLNEDGÅNG

Igår fick vi ett sorgebud. Carolina, en mycket älskad ung kvinna, lämnade denna värld. Hon arbetade som volontär här i Marghita, först på Casa Albă och sedan på Popești. När hon flyttade tillbaka hem till Sverige, så var det självklart för henne och hennes man att fortsätta hålla kontakt med de rumänska ungdomar, de tagit hand om här. Hon blev en mamma för dem som inte haft någon och hon var otroligt kärleksfull, vis och uthållig. Det hon gjort lever! Mänskligt sett ett kort liv, men så utgivande och så rikt.

Idag fick vi uppleva en glädjedag. Cristina, en mycket älskad ung kvinna, stod brud. Hon kom till Casa Albă när det var dags att börja skolan. För att inte gå sönder behövde hon en trygg plats. Hon kan verka skör, men hon är stark och målmedveten. Det är gripande att se hennes utveckling och de goda val hon gjort. Hon har valt att tacksamt ta emot den chans hon fått. Tillsammans med sin fina man och många vänner har hon alla förutsättningar till ett rikt liv.
SOLUPPGÅNG