Sorgeduvor

Jag läser om en bok som ger mig flashback, för den handlar om de första åren efter kommunismens fall i Rumänien. Karleen Dewey, Colorado USA har skrivit “The place of the mourning doves”. Den platsen är Marghita.
På bokens baksida kan man läsa: ”I ett litet hörn av Rumänien, Transsylvanien sker underverk. Gud verkar genom en internationell grupp av kristna volontärer.
1990 avslöjade media de tragiska förhållandena för institutionaliserade rumänska övergivna barn. Karleen tar med läsaren på sin resa av hjärtesorg och hopp i kampen för dessa barns helande. Ett liv på barnhem kan helt ödelägga ett barn. Många hinder försöker sätta stopp för volontärernas ansträngningar att hjälpa barnen, men de håller ut.
Det största av underverk är när ett barn förstår att det är älskat och kan ge kärlek tillbaka. Det är fantastiskt när det trasiga barnet blir helt och kan flyga i väg på egen hand. Det känner sig inte längre som bortkastat skräp utan som ett älskat barn till Gud, sin skapare. ”

Karleen berättar i boken om när hon och hennes man sent en kväll kom första gången till Rumänien och på ett dramatiskt sätt hittade välkomnande rumäner, Trots att väskan med adresser och telefonnummer kommit bort på resan.
Redan andra dagen i Oradea fick de träffa den svenska läkaren Inger Boström, som tog med dem till sjukhuset i Marghita. Där fanns en avdelning för övergivna bebisar och det Karleen såg och upplevde där var en sådan chockupplevelse att hon sedan ägnade många år till att undervisa i Rumänien om barns behov. Hon och hennes man förberedde och skickade volontärsteam från USA till Rumänien.
De samarbetade med Inger, som tog med dem på besök till Sverige och Norge. Seniorvolontärer med stor kunskap och erfarenhet samt ett stort engagemang har varit och är en stor välsignelse för FCE i Marghita.
Ps. På ett mirakulöst sätt fick Karleen tillbaka väskan, som försvann i Ungern.