Dal

Några mil från Marghita ligger en liten stad som heter Valea lui Mihai (Mikaels dal) och där bor ca 9.000 personer. Staden ligger helt nära en gränsstation mellan Rumänien och Ungern, så för mig är det nog så att jag varit där enbart på grund av gränsstationen. Nej, förresten, det var på sjukhuset i Valea lui Mihai vi lyckades boka tid för våra två första covid-sprutor.
Eftersom jag många gånger lämnat och hämtat personer, som åkt eller kommit till de närmaste städerna i Ungern, så har jag kört igenom Valea lui Mihai vid olika tidpunkter på dygnet.
Jag har förstått att där finns fabriker där många arbetar med att tillverka sandaler eller stövlar på löpande band. Står det Made in Italy kanske skorna i själva verket är tillverkade i Valea lui Mihai. Tidigt på morgonen ser man hela klungor av cyklister strävandes i mörkret på väg till första skiftet. Likaså sent på kvällen då andra skiftets arbetare ska cykla hem, efter ett tufft pass med låg lön.
Hela stan är ungersktalande och man får en känsla av att vara i Ungern om man går in i en affär eller handlar på marknaden. Det verkar vara lite tungt och trist, men det stämmer inte när man hör om deras festivaler.
I maj firar man Acasiablom-dagarna. En helg med konserter, dansuppvisningar, fotbollsturnering, catwalk och till och med miss-tävling. Populärt och festligt värre. På sensommaren hålls en öl-festival, dit man inte ville att ens ungdomar skulle åka när jag var mamma till vilda och vilsna grabbar.
Jag vet inte om Acasiablom är rätt översättning av Salcâmului în floare. Salcâm är ett acasialiknande träd, som blommar så vackert på försommaren. Blommorna har en nästan bedövande doft, som helt omsluter omgivningen under blomningstiden.
Den som har flyttbara bikupor placerar dem gärna i närheten av blommande Salcâm, för att bina ska producera en utsökt honung.
Trots att Salcâm är snabbväxande och näst intill invasiv, så får man mycket fint virke av trädet. I Valea lui Mihai verkar man ta till god vara på detta Acasiaträd.