Honung

Tack för svar på min fråga om de blålila blommorna! Så här har jag kort sammanställt svaren: Växten heter Honungsört och planteras för att binda kväve och luckra jorden. Den plöjs ner efter blomning som gröngödsel. I Skåne (och uppenbarligen också i Östergötland) sår man Honungsört på överbliven åkermark för att uppmuntra vildbin och humlor. Det vore inte bra för jordbruket utan dessa pollinerande insekter. När man hör att en minskning av blommande ängsmarker är ett hot mot bina, så låter det som en mycket bra idé att odla Honungsört. Det är också väldigt vackert. Och visst är det ett passande namn?
Min man och jag har inte tänkt börja med bi-odling, men detta med bin fascinerar oss. Vi var på Visingsö och blev guidade på en utställning om bin av entusiastiska och erfarna biodlare. Vi fick lära oss om arbetsbin, drönare och drottning. Det är helt otroligt hur fantastiskt bisamhället är uppbyggt. För att få ihop ett gram honung måste bina besöka 50.000 blommor efter nektar. Det kan ta fem dagar. Det är mycket intressant hur spanarbina kan visa de andra bina var de ska hitta nektar. Den person som upptäckte binas sätt att ”dansa” i ett mönster som gör att bina vet åt vilket håll de ska flyga och hur långt, har fått Nobelpris.
På Visingsö prickade vi också in söndagen då man kan gå på sk trädgårdsvisning. Det kallas Tusen Trädgårdar och vem som helst som vill visa upp sin trädgård kan anmäla sig för att släppa in intresserade besökare under några timmar en söndag i juli. Vi besökte två trädgårdar, båda med utsikt över Vättern. Vi lärde oss att Visingsö har samma klimatzon som södra Europa.
Vi kände oss hemma bland träd och växter, som vi är vana vid i Rumänien. Jag gick två varv i en trädgård där det var så mycket att upptäcka att jag säkert missade en del. Där fanns valnöt (ett jätteträd), aprikoser, fikon, aubergine, tomater, mullbär, chili, paprika och en massa vackra blommor och växter. Ett träd hade små gröna frukter, som kommer att utvecklas till vita hängande blad liknande näsdukar. Trädet kallas näsduksträd.
Nästa trädgård vi besökte låg vid en gammal byskola. En underbar doft slog emot oss, för detta var en rosenträdgård och jag tror att det var Honungsros, som hade den godaste doften. Ett sextiotal olika sorters rosor tävlade om skönhet, färg och doft.
Det kändes verkligen som i Rumänien, där det är så gynnsamt med alla slags rosor.
I den trädgården trivdes också hela rabatter av lavendel. Även här fanns det honung och bin och jag lärde mig att det inte var tunga kupor i trä, som jag trodde, utan lätta kupor i frigolit. De är lätta att lyfta och stapla på varandra. Bina är till för blommorna och blommorna är till för bina.
Vi människor är också till för varandra och för oss blev en dag med vänner på Visingsö, som att fylla på förråden med extra energi. Som söt och välgörande honun