Vatten

Kanske berodde det på förnekelse att vi lastade på två kanoter på biltaken när vårt flyttlass gick till Rumänien. Den där flytten för länge sen. Alla i vår familj var förtjusta i vatten, båt och bad, men vi visste att det inte skulle bli mycket av det i Rumänien.
Östergötland är ett av de landskap som har flest insjöar i Sverige. Jag läste mig till att man kan mäta andelen sjöyta av landskapets totala yta och det kallas sjöandel. Östergötland har 14 % sjöandel, men då räknas nog inte Göta Kanal och alla våra åar.
Rumänien har förstås Svarta Havet, men det ligger långt ifrån Marghita och stränderna är exploaterade. I vårt område av Rumänien är sjöarna i regel ”konstgjorda”. De har alltså kommit till genom fördämningar. Vår första sommar hittade vi en sjö i ett vackert berglandskap bara ett par timmar från Marghita. En annan sommar kunde vi där till vår besvikelse promenera på den torrlagda sjöbottnen.<
Jo, vi har använt kanoterna. Bara några veckor efter ankomsten till Rumänien gjorde vi en utflykt till en plats vi fått tips om. På kartan såg vi att det rann en å där, men det blev mera bärande än paddlande.
Många gånger tog vi med ungdomar från barnhem ut till små sjöar och det var värt besväret att släpa med kanoterna. Dessa tillfällen skapade fina sommarminnen och ungdomarna lärde sig att inte vara rädda för vatten, men att ha respekt och inte så få lärde sig att simma.
Det verkar som att den svenska sommaren går mot sitt slut. Här bjuder jag på bilder av östgötska vatten.
Här planterades kräftor på åttiotalet. Sjön är namnlös, men vacker.
Hövern har blivit lite som ”vår” sjö. Den är rik på fina vikar och trevliga öar, som är tillgängliga för alla båtburna.
Göta Kanal. Bilden är tagen i Norsholm.
Stångån från Hjulsbrobron.
Järnlunden i den vackra Kindabygden. Här badade vi under en släktträff i Rimforsa.
Mårn. En fin badplats nära Skärblacka bjuder på både sandstrand och hoppklippor. Barnbarnen tyckte att vattnets färg såg ut som Coca Cola.