Ljuset
Efter ett antal dagar hemma i lägenheten är jag så tacksam att kunna vara med. När en vän hörde att jag var sjuk sa hon att jag ska försöka ta små promenader ute, för luften och ljuset är så viktigt. Vi är skapade för att fungera fysiskt och mentalt alla årstider, även i december med få ljustimmar. På något vis går det, men visst är vi beroende av ljuset och vi kompenserar solen med alla möjliga små ljuskällor.
Jag har just avslutat en bok, som berörde mig. I en biografi beskriver författaren sin otroligt hemska barndom. Bland allt som är för svårt att ta in, så berättar hon att tvn och några få smålampor var de enda ljuskällorna i lägenheten. Rullgardinerna drogs aldrig upp.
Efter vintern när vårsolen kommer (och visar att man behöver tvätta fönstren), så känner man att man får energi. Ljuset gör något med oss.
Det är sant att det är mörkt i världen, men det är också sant att det är möjligt att sprida ljus mitt i det mörka. Vi kan alla vara ljus i det sammanhang vi befinner oss.
Är inte Nu tändas tusen juleljus den mest kända julsången i Sverige? Den handlar om juleljus, himlens stjärnor och om Betlehemsstjärnan. ”I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid. En stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid.” Den handlar om julbudskapet. ”Född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud.”
Johannes skriver ”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.” Han citerar också Jesus som säger ”Jag är världens ljus. Ingen som följer mig behöver famla omkring i mörkret. Jag ger gott om ljus att leva i.”
