Lucia
Det jag kan se i hennes ansikte går två generationer tillbaka. Jag var anställd på kommunen, som barnvårdare. Det var tidigt sjuttiotal och vab var inte uppfunnet.
Jag går hem till sjuka barn när deras föräldrar måste jobba. Jag kommer hem till ett par syskon, en pojke och en flicka. Vi klickar fint och mamman och jag blir vänner.
Hon får en tro och jag är ibland barnvakt när hon vill gå till kyrkan. Vi hoppar framåt i tiden tills flickan är i tonåren och blir mycket sjuk. Hon behöver en familjehemsplacering och det blir vår familj.
En dramatisk religiös upplevelse gör att hon överlever och sedan har hon med en stark målmedvetenhet kämpat sig till ett rikt liv. Hon har två fina döttrar. Maken och hon är engagerade familjehemsföräldrar. De vill ge tillbaka det de själva fått.
