Stickat

Stick-caféer fascinerar mig. Genom kyrkor, föreningar och privata initiativ samlas människor till trivsam gemenskap då man stickar, umgås och fikar. Kanske blir det ännu mer gjort med stickor och garn när man sitter hemma i lugn och ro. Man kan lyssna till en bra bok och en del kan se på TV samtidigt som de stickar.
Den duktigaste stickerska jag känner är min syster. I ungdomen minns jag att hon gick omkring ute och stickade medan våra barn lekte omkring oss. Jag tycker mycket om en bok, som heter Östgötadottern. Den handlar om en kvinna född 1916 här i bygden och hennes nio syskon. Författaren beskriver dem som flitiga, plikttrogna, sparsamma, viljestarka, skötsamma, noggranna och omtänksamma. Man får i boken veta hur folk levde på den tiden och hur väl de använde sin tid.
En granne till familjen hade kor och kärnade smör. Hon gick ända till Linköping för att sälja smöret på torget. På vägen hem stickade hon en strumpa.
Jag blev inbjuden att medverka i en träff för daglediga där medlemmar i många stick-caféer deltog. De bidrog med fantastiska alster till den årliga utställningen Rutan. Allt sytt och stickat skickas till olika delar av världen där de värmer och gläder människor med behov.
I Rumänien har jag varit med om privilegiet att vara i ”ta-emot-och-dela-ut-änden” och jag har känt vördnad när jag sett och tagit i vackra sockor, tröjor, filtar med mera. Det är såå vackert med all kärlek i maskor och mönster!