Syskon

Idag är vårt lilla barnbarn nio dagar. Exakt nio dagar var den lilla romska flickan Ela när hon kom till Casa Albă, det hem där FCE tog emot övergivna barn tills de fick en familj.
Hon var den minsta vi haft och hon hade just blivit lämnad av sina föräldrar. Man blir förtvivlad när man tänker på vad det innebär. Ela var så liten och väckte sådan ömhet och kärlek bland de andra barnen och oss som jobbade på Casa Albă. Jag minns när föreståndaren iorela presenterade henne och då alla barnen skockade sig runt henne och välkomnade denna söta lilla bebe. Där fanns redan två syskon till Ela, så nu hade vi en syskontrio.
Så småningom fick de en adoptivfamilj i ett annat land och jag minns att avskedet var känslosamt. Vi vuxna kunde glädja oss åt att de tre syskonen fick kärleksfulla föräldrar, men vi grät tillsammans med de kvarvarande barnen för att de tre syskonen flyttade ifrån oss.
Efter några år kom ytterligare ett syskon till oss på Casa Albă. Hon var då några månader och stannade inte så länge förrän hon blev adopterad av en rumänsk familj.
Hur kan det komma sig att en mamma överger fyra barn? Det har jag undrat mycket över. Jag har träffat många av dessa mammor, men förstår ändå inte helt.
Under diktaturen uppmuntrades barnafödande. Det är inte så positivt som det kan låta, utan det var mera ett påtvingande att föda många barn och ett bestraffande av dem som inte gjorde det. Man kunde föda sitt barn och låta staten ta hand om det. Därav alla dessa rotlösa barnhemsbarn.
I romska byar var det ganska vanligt att fattiga kvinnor kom hem från BB utan sitt barn. De tänkte att de inte hade råd att föda upp ett barn. På sjukhuset och sedan på barnhemmet fick barnet i alla fall mat och värme. Det dessa mammor inte kunde erbjuda.
Alla kände någon som lämnat sitt barn. Det var något man gjorde och det var okej. Inget särskilt konstigt med det. Så tänkte de. En del av dessa mammor var själva övergivna som små och hade inte förmåga att anknyta till sitt barn.
Vi har sett tydliga exempel på att barn som vuxit upp under extremt fattiga förhållanden, men ändå varit hos sin familj, klarat sig och mått mycket bättre än övergivna barn. Att bli förskjuten och inte älskad ger fruktansvärda skador i själslivet.
Den första levnadstiden är oerhört viktig, men det finns ändå hopp för dem som senare fått en familj med kärlek och omsorg.