Dagar

Jag har kommit på att jag verkligen tycker om månaden november. Det är korta dagar och mörkt en stor del av dygnet. Ja, men vädret och naturen är spännande. Skymningen kommer tidigt, men är vacker. Himlen kan visa sig i pastellfärger och sedan lyser månen starkt när mörkret faller på.
Fastän man inte går i väg till ett arbete, som yngre människor gör, så är dagarna innehållsrika och meningsfulla. Under ett par dagar mitt i denna vecka mitt i månaden, så skiftade årstiderna. En dag gick jag i skogen på mossa bland tallar och granar. Jag nöp försiktigt några kvistar av lingon- och blåbärsris. Faktiskt också några kantareller, som lyste gula i det gröna.
I trädgården blommade fortfarande små nejlikor och den röda pelargonen utanför köksfönstret levererade fortfarande. Nästa dag kom vintern. Bara pudersnö. Men jag skyndade mig att räfsa och samla upp de sista löven utanför vår bostad.
Jag har de här dagarna fått träffa sjuka barnbarn en del när familjen behövt mig. Då är jag mycket glad att jag är nära. En vardagskväll gick min man och jag på församlingsmöte i vår kyrka och vi är så tacksamma över att tillhöra ett sådant sammanhang. Tänk att frikyrkan fick gå före när det gäller demokrati och har alltid värnat om allas lika värde och rösträtt för alla.
Jag pratar inte mycket i telefon, men för kontakten med rumänska vänner är den ett bra hjälpmedel. En kvinna jag känner sedan hon var liten ringde och berättade att hon är på sjukhus. Hon har gått igenom mycket och har ensam vårdnad om ett barn. Det är tufft att inte ha en familj och ett naturligt nätverk när livet är svårt.
Den här vännen ringde också under de här dagarna. Vi pratar ofta och fastän hon sörjer att jag inte är nära, så kan hon ärligt glädja sig åt det positiva jag berättar om mitt nya liv. Det är generöst.
Idag åt vi lunch hos grannen, som också är pensionär. Vi skrattade åt och med varandra när vi skyndade i väg till nästa punkt på våra dagsprogram.