Kärlek

Det är svårt att få tid att skriva. Jag är i Marghita och dagarna går fort. Det är många intryck, många tankar, många reflektioner och många känslor.
Jag tänker mig in i människors situation och i deras liv. Jag blir glad över mycket, men också ledsen över hur tufft en del har det.
Det är fint att få vara tillsammans med svenska volontärer. Det de gör här kallar jag kärleksgärningar.
Att sitta och skriva etthundrafemtio julkort på rumänska. Det kallar jag kärlek.
Driven av kärlek kan man bygga en vägg. Det märks att volontärerna trivs med att jobba tillsammans och att de kan känna tillfredsställelse i det de gör. Jag tycker om att lyssna till samtal omkring mig. Jag fattar att volontärerna pratar om ålder vid matbordet när en av dem skryter om att han körde buss när det fortfarande var vänstertrafik i Sverige.
På kvällen passerar jag den personens sovrum. Då hör jag låten ”De ska va gött o leva. Annars kan de kvetta…”
Att leta lämpliga tyger, mäta fönster och sy gardiner är också kärlek. Det är en del av det de gör under dagarna här i Marghita.
Att spela och sjunga om Guds underbara kärlek på Dagcentret är också en kärlekshandling. Tänk, så härligt med en gitarr! Dubbelt upp med två.
Nu är det kväll igen. Några sitter i allrummet och pratar. Andra har gått in på sina rum. Någon pratar med dem där hemma och en annan står på balkongen och spanar efter norrsken.