Det är svårt att fatta att det är september månad. Jag kan njuta av den förlängda sommaren, men känner samtidigt att det är något som inte är okey och som naturen mår dåligt av.
Jag är uppvuxen på landet där vi hade en stor trädgård och många fruktträd. Vi fick lära oss hur man tar vara på grönsaker, bär och frukt. Skördetiden är speciell, tycker jag. Det är belöningen efter målmedvetet arbete.
Det finns fortfarande blåbär, men kanske har jag plockat för sista gången i år. Vi fick en burk nykokad lingonsylt av släktingar. Vi gav dem i gengäld en karta ägg från närmaste äggbod. Nära hönsgården finns en odling med solrosor. Man kan plocka och swisha tio kronor per blomma till Cancerfonden.
Ett barnbarn var med mig och plockade tre solrosor, som hon idag satte på altarbordet i kyrkan.
Hon var också med när vi med släktingarna gjorde ett besök på ett av alla ställen, som var öppet med anledning av Östgötadagarna. Lördag och söndag kunde man ägna dagarna åt att resa runt i Östergötlands vackra landsbygd och besöka gårdsbutiker, handelsträdgårdar, hantverkare, konstgallerier, bondgårdar, hembygdsgårdar och mycket mera.
Vi åkte till Sörby Gård nära Ekenäs slott och vi fikade förstås. Där blev vi påminda om fantastiska friluftsgudstjänster, som hölls i denna park. Vi var med på åttiotalet, som var vår första spännande tid i den här bygden.
På kvällen fick jag simma mot solnedgången och den magiska känslan tar jag med mig in i hösten.
Nu är det kväll efter ytterligare en varm dag. I Rumänien sov jag gärna ute på natten när jag kunde och jag tyckte mycket om det, särskilt på hösten. Här har vi ingen balkong, men nu tänker jag bädda på altanen och se om jag kan sova där. God natt!
