Det är en fantastisk tid i naturen. För snart två år sedan kom vi till Askeby i Östergötland. Jag var orolig att jag skulle sakna naturen jag älskade i en slovakisk (!) bergsby i Rumänien. Jag letade upp skogsstigar i Askeby socken och fann att här är lika vackert som det land jag flyttat ifrån. Här är nära till skogen och naturen levererar alla årstider.
Nu slår körsbärsträden ut. De är många i Askeby. Både vilt, på allmänna utrymmen och i trädgårdar.
Idag tog en granne och vän med mig till ett ek-landskap några kilometer härifrån där jag aldrig varit.
Det vi såg går tyvärr inte att fånga på bild. Marken var täckt av en tät matta med vitsippor och svalört. Väldigt vackert!
Knotiga träd och grenar fascinerar mig också. Det sitter en bofink på den lutande stammen.
Trädgårdsägare vill inte få in svalörten i sina täppor, för den har en fantastisk förmåga att breda ut sig. Jag tänker att den fått sitt namn av att den blommar den här tiden då svalorna kommer.
Vi gick mest tysta och lyssnade på fåglarna när vi beskådade skönheten omkring oss. När vi gick hem sa min granne och vän: ” Tänk, så fint att få vara tillsammans idag! Först fira gudstjänst, så dricka kyrkkaffe och sedan uppleva det här vackra!”
Jag har så mycket att vara tacksam för.
