Det är sportlov och det är lycka att finnas nära då barnbarnen är lediga.
Vår församling heter Elimförsamlingen och vår kyrka kallas Verkstan. Jag har kunnat ta med barnbarnen till Verkstan två dagar den här veckan.
På tisdagar är det den här säsongen Semlecafé. Det är väldigt populärt då det inte finns ett enda fik på mils avstånd.
Under en eftermiddag går det åt hundratals semlor och åtskilliga kannor med kaffe. Frivilliga (mest pensionärer, så klart) ställer upp med inköp, bakning, semletillverkning, dukning och servering. Så disk och städning på det. Att umgås med café-gästerna är förstås också en viktig bit i det vackra pusslet.
Denna vecka var jag inte i tjänst och barnbarnen hämtades, så jag fick tid att sitta ner för att fika och prata.
Några av våra Rumänien-vänner kom från staden ut på landet till vårt Semlecafé.
Gissa vad vi pratade om! Jo, Rumänien, så klart!
