Språk

På en promenad i en Stockholmsförort blev jag stoppad av en kvinna, som frågade om jag pratar svenska. Vi hade ett fint samtal, som var både inspirerande och beklämmande.
Här vid de små snödropparna stod vi och pratade. Strax innan hade jag gått över en skolgård och jag blev glad när jag såg så många barn och vuxna med ursprung i andra länder. Jag gick och tänkte på hur det kan vara att komma till ett nytt land med annat språk och annan kultur. Och att jag har fått pröva på det.
Kvinnan jag mötte pratade mycket bra svenska och sa att hon vill lära sig mer. Tyvärr så finns det inte så många svenskar kvar i området, så hon har tappat svenska kontakter. Hon berättade att hon är så hungrig på att lära sig mera svenska, så hon har hela tiden radion på och lyssnar på språket. Hon brukar skriva upp ord och uttryck hon inte förstår.
Nu stoppade hon en främling för att få ett uttryck förklarat. Jag beundrar hennes ambition och jag vet att det finns många fler än denna kloka människa som är en tillgång för Sverige.
Min svärmor var ett föredöme när det gäller att ta emot invandrare. Hon var initiativtagare till mångkulturella träffar i kyrkan i början av sjuttiotalet.
Vi fick vänner som kom från Balkan och jag minns en kvinna som också bad mig förklara svenska ord och uttryck. ”Jag har ett städjobb, så jag vet vad skurar betyder”, sa hon, ”men vad betyder ”skurar av nåd skola falla”?”
Vet ni, min svärmor Marianne, fick Rumänien lagt på sitt hjärta. Hon bad för landet och hon var där före oss.