Fint

Efter ett händelserikt och fint jullov med barnbarnen varvar vi ner idag. Vi tvättar och softar. Det blev tomt i lägenheten efter den lilla bäbisen, som lärt sig resa sig (utan att ha balansen) och därför behöver övervakning hela tiden. Vi är så tacksamma för närheten till barn och barnbarn. Vi vet hur det känns på distans.
Det är mysigt att höra rösterna av förskolebarnen, som leker ute alldeles här intill. Jag möter barn från låg- och mellanstadiet på deras väg över gården till gymnastikhallen. Jag slås av insikten att flera av barnen har föräldrar, som varit volontärer i Rumänien när de var yngre. Det är fint att tänka på.
Jag ser i efterhand en TV-gudstjänst och där…i barnkören känner jag igen en flicka vars mamma var volontär i Marghita i sex år.
I vårt samhälle bor en person, som vi arbetade tillsammans med i Rumänien i tio år. Det är fint att ha människor som vet hur det är där vi har en bit av våra hjärtan.
Vårt minsta barnbarn gillar böcker och jag ger henne små miniböcker, som hon får bläddra i och ”läsa”. En av dem har jag fått av vännen Birgitta. Med mycket små bokstäver (för att få plats) skrev hon och önskade Guds välsignelse i vårt Rumänienarbete. Hon skrev också en text av Stig Dagerman, som låter så här:
Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.