Förintelsen

Denna gråmulna vinterdag är det exakt åttio år sedan koncentrationslägret i Auschwitz i Polen befriades. Därför är den 27 januari en minnesdag för förintelsens offer.
Det görs manifestationer på många håll för att påminna om det fruktansvärda som hände och för att minnas och hedra offren. De får inte glömmas bort.
Det finns inte längre många överlevande kvar, som kan berätta. De som ännu är i livet är värda all respekt. Vi kan inte föreställa oss vad de varit med om och jag tror att deras svåra trauman tyvärr följer med till barn och barnbarn.
Jag har läst många böcker om andra världskrigets hemskheter och trodde att jag hade en bild av vad som hände ur olika perspektiv. När jag idag påminns om förintelsen, så inser jag att jag verkligen inte fattat någonting av detta helvetiska lidande.
Drygt sex miljoner judar, varav många barn, mördades. Många dog en plågsam död på grund av undernäring, sjukdomar och svåra umbäranden. Mitt framför ögonen på en förblindad värld.
Många ur andra grupper i samhället, som utsattes för folkmord var romer. De beskylldes för kriminalitet, smittspridning och andra påhittade brott. En stor del av den romska befolkningen i Rumänien och andra länder i Europa dödades av nazisterna under andra världskriget.
Den romska flickan Setella från Holland deporterades till Auschwitz och dödades tillsammans med sin mamma och sina nio syskon. Foto: Yad Vashem
Jag tycker det här är svårt att skriva om, men det förekom massavrättningar av romer och många fördes till koncentrationslägren för utrotning. Man mår dåligt av att veta att detta har hänt på riktigt. Åtminstone en dag på året att minnas och tänka till, men gör vi det?