Historia

Jag tycker om missionshistoria. Mycket av det som hänt genom århundradena vet man inget om, men en hel del finns dokumenterat. Den som växte upp i frikyrkan på femtio- och sextiotalet fick höra mycket om mission i andra länder.
Vi barn som gick till de små kapellen på landsbygden fick veta mycket om världen. Eftersom det inte fanns internet och knappt tv, så låg vi i framkant i jämförelse med våra skolkamrater när det gällde upplevelser och kunskap om andra världsdelar.
Missionärerna kom på besök och de förstärkte de spännande berättelserna med rekvisita och det hände att man fick träffa en livs levande afrikan. Jag blev påklädd en indisk sari en gång inför mötesdeltagarna. Jag har smakat sjögräs, grönt te och ugali. Jag har prövat hur det känns att sitta i en afrikansk hydda och att hålla i ett massaj-svärd, utan att ha varit i dessa länder.
Missionärer jag minns från min uppväxt gjorde en utställning någon gång på sjuttiotalet.
Jag läser gärna biografier och andra böcker av och om missionärer. Inte romantiskt och idylliskt, utan avskalat och äkta. Sorg och kamp blandat med glädje och seger. En del av dessa missionärer kom hem till Sverige utan make/maka eller hade fått begrava sina barn. Det går inte att se någon mening med det.
Härmed efterlyser jag en bok som heter ”Hon gick i tro”. Den är skriven av David Nyström, gavs ut på Den kristna bokringen 1993 och handlar om Elisabeth Johansson från Nävekvarn utanför Nyköping.
Musikpastorn Lasse Andersson, som förestår församlingen Nyckeln i Missionshuset i Nävekvarn besökte vår kyrka i söndags. Snacka om spännande missionshistoria fast i nutid! Han berättade om häpnadsväckande upplevelser i sitt engagemang i Sydamerika då, som han sa ”himlen varit inblandad”.
Under en resa till Medellin i Colombia förra våren fick Lasse på ett märkligt sätt inbjudan till en stad i en annan del av landet. När han skulle tala i en kyrka, sa pastorn där överraskande att församlingen har en koppling till Sverige. På bildskärmarna i den stora kyrkan visades ett foto på två svenska pingstpionjärer i Brasilien.
Så här sa pastorn: ”Mitt och min frus missionsuppdrag här i Colombia är en direkt frukt av de svenska missionärerna Gunnar Vingren och Daniel Bergs ankomst till Para, Brasilien. Vi är själva brasilianare och jag mötte missionärerna personligen som ung pojke och blev då frälst. Gud kallade oss hit till Colombia för 49 år sedan. Vår församlingsrörelse är en direkt frukt av Gunnar Vingrens och Daniel Bergs missionsinsats i Brasilien.”
Då kunde Lasse berätta om Elisabeth Johansson från just lilla Nävekvarn, som även hon var en av missionspionjärerna i Para, Brasilien och alla tyckte det var ett märkligt sammanträffande och en förunderlig koppling. Missionshistorien säger att dessa svenskars ankomst 1910 och deras insats var starten till den största pingströrelsen i världen med över tolv miljoner medlemmar.
När Lasse Andersson sjöng och talade i vår kyrka, så blev jag påmind om den historia vi är en del av. Särskilt i slutet av nittiotalet var Lasse, församlingen i Nävekvarn och second hand-butiken Öppen Hand till mycket stor välsignelse för arbetet i Rumänien. För oss blev det ett stort stöd och uppmuntran till att gå vidare. Vi är tacksamma till Gud, som lät oss skriva missionshistoria tillsammans.