I Linköping finns en gata vid namn Sankt Larsgatan. Den helige Laurentius var ett helgon som blev martyr i Rom på 200-talet. Som sextonåring flyttade jag till den gata som är uppkallad efter detta helgon. Jag gick på humanistisk samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. Ämnet religionskunskaps största fokus låg på kristendomen och av naturliga skäl hade jag nog större kunskap än klasskompisarna. Vår lärare uppmuntrade mig, men han tyckte också det var roligt att försöka sätta dit mig med frågor, som rörde Bibeln och kristendomshistoria.
Han talade en lektion om helgon och att många av dem har namnsdagar i vår almanacka. Överlägset spände han blicken i mig och sa ”Så, säg mig nu Barbro, vilket datum firar vi den helige Laurentius namnsdag?”
Jag såg hur snopen han blev när jag blixtsnabbt gav det rätta svaret. Skulle inte jag veta att min killes namn Lars kom från Laurentius och att han har namnsdag den 10 augusti?
Huset från trettiotalet i centrala Linköping ser idag fint ut. Däruppe i ett litet omodernt vindsrum bodde först en släkting. Därefter tog min syster över kontraktet. Sedan jag. Senare har också mina båda bröder bott där varsin period. Boendet var enkelt, men billigt.
Däruppe i tornet på St Larsgatan förlovade jag mig med min Sankt Lars.
