Det är så fantastiskt vackert i naturen. Det doftar så härligt och det låter så fint. Rapsfält överallt i vackra Östergötland och många syrenhäckar i mysiga Askeby.
Jag tycker allt som har med historia att göra är jätteintressant. När jag ser en gammal stenmur kan jag förlora mig i historiefantasier och föreställa mig hur människorna hade det. Jag har börjat ta reda på hur det var förr i bygden vi nu bor i.
Igår fick jag reda på att en gammal byggnad helt nära vår bostad, är riktigt gammal. Den har varit Gästgivaregård och sådana har jag hört talas om att de fanns vid genomfartslederna i Sverige redan på 1200-talet.
För att fota framsidan skulle jag behöva gå in på ägarnas mark. Det hisnar när jag tänker på vad som kan ha förekommit här, just där vi bor. Historiens vingslag, du vet.
Denna Gästgivaregård byggdes antagligen i mitten av 1700-talet. Jag vill veta mer.
Här är vår kyrka. Från en annan vinkel än den vanliga. Kyrkan heter Verkstan. Alla samlingar är förstås öppna, men idag hade vi något vi kallar Öppen Verkstad. Bebisar, deras mammor och morföräldrar samt folk som kommer och äter soppa på lunchrasten. Och så vi pensionärer, en del i nittioårsåldern. Det är win-win och vi trivs tillsammans.
Idag hade vi besök av en begravningsentreprenör som berättade mycket berörande och personligt om hur han kom in i branschen och hur bra han trivs. Han passar i sin uppgift.
Det är viktigt för oss alla att tänka till och att prata om döden.
Efter det samtalet tror jag inte att det var en slump att jag i eftermiddag gick omkring och memorerade på en kyrkogård.
