Guds trofasthet

För ett halvår sedan fick vi en inbjudan att komma till en Tisdagsträff i Söderköping där det samlas daglediga i en kyrka. Man möts för att fika och umgås och för att lyssna till en föreläsning. Annonseringen för morgondagen, 13 maj, är ”Trettio år med barn och ungdomar i Rumänien” Lars och Barbro Gustavsson.
Vi känner att det ger oss stor frihet att berätta. Den rubrik vi har satt är ”Guds stora trofasthet”. Jag har levt så länge att jag kan säga att det fungerar. Att Gud trofast är med och ger den kraft man behöver för varje dag, menar jag.
Vi kommer berätta lite om vad vi först mötte, att vi bara måste göra något och vad som drev oss. Vi vill att lyssnarna ska förstå att det varit och är många, många som engagerar sig och att Gud hela tiden är med och leder.
Vi kommer också att berätta vad som händer i Marghita idag. När man förbereder sig är det första att få en klar idé om vad man ska välja att berätta om. Sedan gäller det att hålla sig till den planen och inte sväva ut i allt man skulle kunna berätta. Vi vill att det ska beröra lyssnarna. Det känns viktigt att de ser sina egna förmågor och vad de betyder i den vardag de lever. Att de blir uppmuntrade i sina uppgifter.
Jag önskar att ett bibelord som säger så här: ”Vi ber att Gud ska skänka sin egen kraft åt era goda idéer och trofasta handlingar…” ska hjälpa folk, dels att envist hålla ut i det man gör, men också att någon ska våga gå in i något nytt.
Jag brukar berätta om FCEs Dagcenter. En viktig plats för viktiga personer. Under besöket i Marghita i april blev jag inbjuden till födelsedagsfirande. En kille fyllde 25 år och en annan 29. Här blir jag alltid välkomnad med öppna armar. Bokstavligen.