På söndagseftermiddagarna är det ”kyrkprogram” i Klubben. En fin stund med sång, bön och predikan. Lite småprat före och efter gudstjänsten betyder också mycket. Några familjer och en del ungdomar samlas för att vara med. Finns det ingen som leder lovsången, så går det utmärkt med sånger från youtube med texten på skärmen. Några barn i lågstadieåldern leker på övervåningen, men när Mădălin börjar läsa från Lukas femton om det förlorade sonen, så går en pappa och hämtar barnen så de kan vara med och lyssna på undervisningen. Jag är glad att Anders och Camilla är med och att jag kan tolka predikan till dem.
En mamma och hennes tre barn fattas aldrig på dessa samlingar. Det är en kvinna, som rest sig och som lever ett helt annat liv idag än för ett antal år sedan. En kvinna som kämpar för sina barn och som är stolt över dem. Jag beundrar henne mycket och hon kan verkligen vara stolt över sig själv. Vill ni att jag ska intervjua henne till kommande Nyhetsbrev? Jag är säker på att hon ställer upp på det.
