Det är många man vill träffa. Så mycket man vill göra. Dagar i Marghita är fyllda och det blir ingen tid att blogga.
Varje vecka är det olika grupper av barn och ungdomar i lägergården. Det är roligt att besöka dem. Tjugo After School-barn prickade in ett par ovädersdagar i värmen. En kväll var det strömlöst efter ett åskväder. Jag frågar om de inte varit rädda. Näe då, det var bara spännande och roligt med lekar och mys inomhus. Lite läskigt ändå när två plommonträd brakade ner.
Marghita kom nog ganska lindrigt undan, men visst hade parkarbetarna jobb med upprensning efter ovädret. En familj vi känner hade en stor husvagn de lånade ut till en hemlös. Den lyftes rakt upp som av en magnet och kastades iväg femton meter. Det var bedrövligt att se en ihopsamlad hög, som ingen kunde ana varit en husvagn. Lyckligtvis var inte den inneboende hemma när tornadon kom.
Vi försöker lägga upp tiden så att vi kan träffa och uppmuntra vänner. Det känns gott att hälsa på hos en mamma med en sexåring och se att livet fungerar. En annan ensamstående mamma bjuder hem mig när jag frågar om hon vill ta över två krukväxter. Det gör mig glad att se människor, som tagit vara på hjälpen och lyckats resa sig!
De unga kvinnorna i FCEs boende på kullen blir alltid glada när jag är en stund med dem. De har semester nu och det är tomt på vår gård när Dagcentret är stängt.
”Efter regn och blåst kommer en bättre dag”, säger en rumänsk sång och det var det när vi lunchade på FIKA en dag. Det är fint att sitta ned en stund innan vi skingras för semestrar.
Go-stunder för mig är att träffa vänner på ett vårdboende. Kapellet är anspråkslöst på utsidan, men vackert inrett med ikoner på insidan. Människor som samlas därinne kanske inte ser så mycket ut i andras ögon, men insidan är mycket värdefull!
