Smittspridningen är fortfarande stor, men i FCE är vi förvånansvärt beskyddade. Alla projekt är igång. En lastbil från Sverige togs emot i veckan och nya fina varor bars in i butiken. Vi uppmuntrade personalen med fredagsfika uppställt på ett bord ute på Second Hands innergård.
En och annan kund stack ut huvudet och vi vinkade ut dem. En man, som pendlar mellan Rumänien och Sverige, kom ut och presenterade sin mamma. Trots hennes ansiktsmask kände jag igen stadens pensionerade ögonläkare. Sonen sa att hon arbetat som läkare i femtionio år. Det vad roligt när den här mannen uttalade kanelbullar på klingande norrländska. Han hade kommit för att köpa ett piano till sin son. Pianot hade precis släpats in i butiken.
Jag läste om en kulturförening i Oradea. De driver ett projekt, som går ut på att barn i lantortsskolor ska få lära sig att spela piano. På riktiga pianon. De har lyckats skaffa pianon från Tyskland. Dessa doneras till de skolor där det finns musiklärare och alla förutsättningar för att dessa pianon ska användas. Ett piano har donerats till en försöksverksamhet i en klass för barn med autism. I artikeln låter det som att pianon är något sällsynt och att en del elever nu hade sett ett piano för första gången.
I Sverige verkar det inte vara så populärt med akustiska pianon, men Second Hand-butiken i Marghita kan säkert sälja fler.
