Min blogg bråkar rejält idag. Nu har jag kunnat lägga in texten, men den vägrar ta emot bilder. Tråkigt, men jag testar om det går att få ut detta utan bilder. Det finns så många trevliga människor. Med så mycket erfarenhet och så mycket villighet att hjälpa andra. Vi är priviligierade som möter dem. När jag skriver detta så är de i luften på väg hem, de 18 personer från Sverige, som gav en vecka för att känna ett par hjälporganisationer på pulsen.
De kom till Marghita och fastän det var en stor grupp, så blev det många personliga möten och samtal på tu man hand. De fick se och höra mycket och de fick träffa vårdtagare och vårdgivare.
Jag är alltid fascinerad av människors livserfarenhet och kunskap. Tandsköterskan ställde frågor, som hade med tandvård att göra. En kvinna satte sig och lagade trasiga jeans på en fikarast. Begravningsentreprenören hade sina intressen. Hon som gjort ett upprop på Instagram om pengar till skor, tog med barn och ungdomar på stan och köpte det de behövde till fötterna. De som kunde spela och sjunga gjorde det.
Husqvarna-experten lagade en symaskin.(Singer!) Några tog sig an rosrabatterna. Det visade sig att en hade jobbat på kyrkogård i nästan trettio år. En Second Hand-butiksföreståndare kunde ge tips och uppmuntran till de anställda i FCEs Second Hand-butik. Ja, det är roligt att se människor i funktion! Medan gänget väntade på bussen, så var det en som med van hand städade kök och matsal.
Vid ett besök i ett familjehem, så sa en av killarna generöst – ”Om ni vill ha ett minne med er hem, så kan ni få ta kort på oss. Ni kan sätta det i en ram och hänga upp på väggen.” Familjehemspappan sa med glimten i ögat, men ändå på allvar att jobbet att ta hand om dessa fem killar är svårare än jobbet han hade tidigare då han var chef över femtio anställda. På frågan hur de tänker sig framtiden, sa han att vi går vidare. Lite senare då det blev tyst, sa deras lille tvåochetthalvt-åring –”Vi går vidare!”