Brev
Jag tror och hoppas att i verkligheten, så betyder det någonting det man gör, men ibland känns det som om man inte får något gjort. Fullt upp är det i alla fall hela tiden.
På morgonen hade jag möte med organisationsledninen om de stora pojkarna, som vi jobbar med. (De är mitt område). Vi åkte hem till en av dem. Där var också den blivande frun och hennes mamma. Vi diskuterade bröllopet, som blir den 18 maj. Tjejen har blivit frälst och döpt nyligen och en del släktingar är tveksamma till att komma till ett kristet bröllop. De tycker det är skandal om det inte serveras alkohol.
Vid lunchtid hade jag bestämt träff med tre personer från Kanada, som kom hit i går kväll. De ska stanna i sex veckor och vill hjälpa till i arbetet. Det är en tjej i tjugoårs-åldern och ett par makar i sextioårs-åldern.
Vi visade transithemmet i Marghita där det också är biltvätt, däckverkstad och frisörsalong. Det ska bli invigning den 23 maj, så det är hektiskt arbete för att allt ska bli färdigt i tid. På en liten stund träffade kanadensarna 15-20 av våra pojkar och de blev överraskade och imponerade av alla dessa unga män som lär sig att arbeta.
Jag fick nu en lucka för brevskrivning, för jag gick med en kille till doktorn, men då han fick se den långa kön, så vägrade han vänta. Han ska gå dit en annan gång, sa han, men då följer inte jag med. Nu ska jag strax gå på bibelstudium, som vi har för ungdomarna. Det brukar vara jätteintressanta kvällar. Tack för dina böner för dom allihopa!”
