Bybutik
Nu är det inte enkelt att handla någonstans. De som sitter i kassan och de som jobbar i butiken behöver skyddas från virussmitta. Man får inte vara många i butiken och inte komma varandra för nära. Man ska ha munskydd och helst handskar. På vissa ställen får man mäta kroppstemperaturen. Efter första juni är vi friare och kan åka iväg hemifrån utan att ha intyg med giltigt motiv att kunna visa upp. Vi har börjat handla i en liten lanthandel ganska nära vårt fritidshus. Den har stått tom i många år, men öppnade i januari i år. Jag brukar skriva inköpslista när jag ska handla, men det behövs inte när jag går dit. Då det är min tur att komma in (det är en väldigt liten yta), så ser jag vad som finns på hyllorna och så köper jag det vi behöver. Sådant som folk här i gårdarna har själva finns inte i butiken. Mjölkprodukter, ägg och potatis är det nog bara vi som skulle vilja köpa.
Det finns dock frukt, en del grönsaker, torrvaror, konserver och bröd. Priserna skrivs med en penna på ett papper och så får man höra på när summan räknas ut. Det står en liten kaffemaskin bakom kassörskan och några män utanför står med varsin mugg i handen och pratar. Butiken blir en liten samlingsplats i byn. Jag hälsar god dag och adjö till dem jag möter och försöker låta glad på rösten, för munskyddet döljer mina leenden.