Trohet

Jag blev rörd när jag hörde att Hans sökt upp den man som tagit emot honom och de andra svenskarna den första natten de anlände till Marghita. Samme man och hans fru bjöd också in vår familj till sitt hem på julafton ett par månader senare. Året var 1990.
Hans hade nu ett fint möte med denne man (frun lever inte längre) och trots språksvårigheter satt de ett par timmar och kommunicerade på Fast Food Fika. En social person som Hans har många kontakter och nu när han kom, så var det många som ville träffa honom. Han gladde flera med besök i byar.
Ett sådant starkt engagemang som dessa våra vänner har för arbetet i Rumänien är beundransvärt! Att i stort sätt dagligen engagera sig och att göra det under så lång tid stavas TROHET.