Vi har fått vara med om en alldeles speciell barnvälsignelse. Vårt lilla barnbarn, knappt tre månader, var centrum av all kärlek och glädje som flödade i alla riktningar. Ceremonin hölls i en skogsglänta och vädret var perfekt denna dag. Som allt annat.
Gud lät sin välsignelse stråla över oss allihopa förväntansfulla människor i alla åldrar. Vår dotter hade bjudit in nära vänner, som hon ville dela glädjedagen med. Vet att hon egentligen hade velat bjuda många fler. Folk kom från olika håll och då en del var långväga, så blev det gemenskapshäng i flera dagar.
Vi träffar inte dotterns vänner så ofta, men många av dem är också våra vänner eftersom vi jobbat tillsammans i Rumänien. Vi möts av omsorg och närhet och vi delar så många rika minnen.
Det gör mig ont att dessa fina människor fått ta så mycket slit och skit i Rumänien som skadat dem. Min tröst är att den rörande vänskapen dem och oss emellan är en frukt av vårt liv i Rumänien.
Att kärlek och vänskap uppstod och utvecklades mitt i eländet är en av de goda delarna av arbetet i Rumänien. En välsignelse.
