Släkt

Jag tycker det är intressant att läsa/höra om hur man levde förr i tiden. Särskilt berörande är det att tänka på sina egna och sina barns förfäder. Jag gör det ofta, faktiskt. För mig är det viktigt, tänker jag.
En dag nyligen hade vi en träff med min mans kusiner. Vi som möttes var de fem kusinerna och vi fem fruar. Vi träffades på Fogdö, som är en halvö i Mälaren. Samtalen handlade om dem som gått före. Föräldrar och far-och morföräldrar.
Vi pratade om tjugo-, trettio- och fyrtiotalet då människorna slet för sitt uppehälle. Stora familjer i små och dåliga bostäder. Fattigdom, sjukdom och för tidig död. Klassamhälle med storgods och tjänstehjon, skola, lasarett, kyrka, frikyrka…
Här bodde min svärfar under en kort tid i tio-årsåldern. Det ser idylliskt ut idag, men det måste ha varit kämpigt för familjen. Barnen hade i alla fall nära till skolan. Den ligger alldeles bakom den lilla stugan och används idag som en bygdegård.
Det är fint att höra alla uppskattande ord om släktingarna i generationerna bakåt i tiden. Ingen av kusinerna hade träffat sin farfar/morfar, som dog i lunginflammation i femtioårsåldern. Änkan tog hand om de sex barnen. O, vad älskad hon var av barnbarnen!
Här sitter min mans fina farmor Maria och dricker kaffe på balkongen tillsammans med två av döttrarna. Jag tror bilden är från sextiotalet och kanske var det den tredje dottern som tog den.
Bilder talar och hjälper oss att förstå lite av hur det var. Men jag tycker att det går att föreställa sig hur man hade det förr i tiden även utan bilder. Jag är tacksam till dem, som forskat och presenterat släktträd.