Värna är min barndomsby. Några kilometer från mitt hem ligger gården där min pappa föddes. Han var yngst av nio syskon. En storebror, han själv lillebror och däremellan sju systrar. En av broderns söner har drivit gården, men flyttar nu därifrån efter åttiofyra år.
Han och jag bestämde oss för att promenera den för oss så kända skogsvägen mellan våra barndomshem, så det gjorde vi. Det kändes bra att se hagarna, prata minnen och liksom ta farväl av och tacka platsen där vi har våra rötter.
Min kusin har ett precist minne och säger tex ”De här tallarna planterade mamma och jag i juni 1955” och han minns vilka somrar, som var goda för skörden och vilket år grannar dog eller flyttade från bygden.
Vi äter äpplekaka och småpratar. Det är stilla på gården, men vi vet att här har varit livfullt. Mycket slit och arbete, men också glädje och trygghet.
Jag har förflyttat mig i tid och rum till Rumänien och nu befinner jag mig i Marghita.
