FÖRVANDLADE LIV

”Åh, denna min kära organsation! Jag har inte ord för att uttrycka vad jag känner!” Det utropet hör jag när en av ungdomarna kliver ut från Dagcentret, ut på FCEs gård. Han ser inte mig, men jag ler. En tjej som upplevts rebellisk och ifrågasättande, stod nyligen inför en hel församling och sa: ”Jag blev övergiven av mina föräldrar när jag föddes, men Gud välsignade mig med Fundația Creștină Elim (FCE), som gav mig ett hem pă Casa Albă.” Jag förundras och glädjs. I vår kontakt med övergivna barn märkte vi snart att de har stora problem med auktoritet, att acceptera att någon annan ska sätta upp regler och bestämma över dem. Svikna av föräldrarna och andra vuxna blir de misstänksamma och det kan leda till auktoritetshat med allvarliga följder. De som vuxit upp på barnhem har blivit fruktansvärt illa behandlade och de har svårt att lita på andra efter alla olika slags övergrepp, som de genomlidit. En vän till oss brukar säga: ”Det är märkligt att de är som de är” och då menar han att det är förunderligt hur fina och omtänksamma de trots allt blivit och hur mycket de kämpar för att vara goda människor. När man tänker på alla de barnhemsbarn, som fått chans till hjälp så vet man att inte alla tagit emot den och det gör ont att tänka på dem det gått snett för. Jag tröstar mig med att vi inte sett slutet än och att investeringen i människoliv inte är förgäves. Jag lärde mig tidigt att inte förvänta mig tacksamhet tillbaka från dem jag försökte hjälpa. När jag läser gamla dagboksanteckningar fattar jag idag inte hur jag stod ut och hur jag orkade. Jag minns ett tillfälle då jag faktiskt kände mig glad när en kille överöste mig med allt hat och all skit han bar på. Jag fattade plötsligt att jag betydde något för honom. Att tömma denna smörja över någon, som inte brydde sig om honom, skulle varit meningslöst och inte hjälpt honom. Nej, vi väntar inte tacksamhet, men vi vet att många fått hjälp till förvandlade liv!