Idag är det min mans födelsedag. Han heter Lars Sam och är född i Eskilstuna 1950. Vi träffades när vi var 16 och 18 och sedan dess är det vi. Han är alltid mera beslutsam och modigare än jag. Jag ligger i lä. Jag beundrar hans stora uthållighet även i motgång. Hans byggkunskap har varit och är ovärderlig i vår organisation, men som han brukar säga, så är det lätt att bygga hus, men svårt att bygga upp människoliv. Oräkneligt många har fått en chans till ett bra liv tack vare Lars. Så är det. På vår morgonsamling läste en kollega en bibelvers om att man kan bli ung på nytt som en örn. Hon berättade det intressanta att örnen i fyrtioårsålder måste besluta sig för att dö eller att gå igenom en smärtsam process av förändring. Den måste krossa den förkroknade näbben. När en ny växer ut, så sliter örnen bort klorna och därefter drar den ut alla gamla fjädrar. Allt detta tar tid och är plågsamt, men sedan allt vuxit ut är örnen som ny och kan leva vidare i en styrka, som kännetecknar en örn. Hon sa att hon tänker på Lars när hon läser om örnen. Hon och andra visade sin uppskattning över oss gamla, som valt att vad det än kostar vara föredömen och få andra att se och stärka de svaga.
En av mina favoritversar och, som jag idag tillägnar min man, står att läsa i Jesaja 40 : 29- 31. ”Han ger den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och utmattas och unga män kan falla, men de som väntar efter Herren hämtar ny kraft. De får nya vingfjädrar som örnarna. Så skyndar de iväg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.”
❤️