En Expressenreporter chockade mig den 9 april med att ringa och säga att jag var nominerad till det stora nyinstiftade mammapriset. Expressen och Kanal fem skulle sända en direktsänd gala på Mors Dag den 27 maj till förmån för Läkarmissionen. Mammors viktiga roll skulle lyftas upp och de tre vinnarna skulle motta priset. Av alla inskickade bidrag var vi elva uttagna, som blev intervjuade och då dessa artiklar kom ut i Expressen hade redan en jury valt ut vinnarna, så några dagar efter det första samtalet visste jag att jag inte skulle till Stockholm. Det första reportern frågade var om jag ställde upp på det hela eftersom hon hört att jag inte var så särskilt förtjust i att få uppmärksamhet. Hon hade helt rätt, men jag ställde upp pga att det kanske skulle ge EFI Fadder/FCE någon uppmärksamhet.
Jag har inte vetat hur jag skulle hantera det hela, men jag tackar alla som uppmuntrat mig med vänliga ord. Vår yngste son skickade in bidraget, som Expressen nappade på. Det betyder mycket för mig eftersom det inte varit lätt för honom att få dela sin mamma med så många andra barn.
I slutet av intervjun i Expressen citeras jag ”Det är inte ett bekvämt liv alla gånger, men det är värt det – att se att människor får livsmod.” Med bekvämt menar jag inte hur vi bor och lever utan att det är obekvämt och tungt att leva med oro över så många, som ligger så nära hjärtat. Hur ska det gå för dem? Rent konkret är det en börda att dagligen oroas för att inte pengarna ska räcka till omkostnaderna. Det är inte ett bekvämt liv alla gånger. Som ni förstår, så är tacksamheten till gåvogivarna stor!
Min fina mormor blev tilldelad ett pris för ”Moderlig gärning”. Det kan ha varit runt 1960 och jag minns festen, broschen och tidningsartikeln.
