Tillsammans med arbetskamrater har vi varit ute i en by i kväll. En mycket vacker plats, särsklt så här i försommartid. Vi åt traditionell mat, som är kåldolmar. De innehåller ris, köttfärs och kryddor och äts ihop med créme fraiche och bröd. Vi drack hemgjord myntadryck, som bubblade över när man blandade med mineralvatten.Efteråt kaffe och det typiska festvetebrödet, som kallas cuzunac.
Så fick vi guidning i ett nyöppnat museum. En byggnad är gjord efter gammal modell med två rum och kök. Allt tidsenligt med handgjorda dukar på borden och hemsydda lakan i sängarna. En del saker är faktiskt fynd från FCEs second hand-butik. Det är anmärkningsvärt att så många saker som användes förr i tiden i Sverige är lika de saker, som användes i Rumänien under samma period. Länderna hade inte kontakt med varandra, men man kardade, spann och vävde på liknande sätt. Man använde liknande verktyg i jordbruket och heminredningen var ganska lika.
Det var intressant att lyssna till våra arbetskamraters berättelser från deras skoltid på sjuttio- och åttiotalet. De fick inpräntat från förskolan att älska och ära sitt land och att älska Ceaucescu. Hans bild fanns i alla klassrum, i alla skolböcker, ja, överallt. Berättelser för små barn handlade om honom, man sjöng om och för honom. Allt på den enda kanalen på TV var bara av och för Ceaucescu. Första sidan på den enda tidningen bestod alltid av bild av och text om honom. För oss är det svårt att föreställa sig den skräcktid med angiveri och försvinnanden, som våra intelligenta och ambitiösa arbetskamrater fått genomlida.
