Detta är ingen mat- o receptblogg, men pga efterfrågan , så ska jag skriva receptet på min äppelkaka.
Den är god och går snabbt att göra. Jag brukar göra några stycken av bara farten. Rekordet är nio, men då blev jag lite trött i huvudet och höll på att glömma bakpulver i nån av de sista och äggen i den nionde. Förutsättningen är att man har nio formar i köket och en så stor ugn att så många formar går in på en gång. Rejält med färdigskalade och skurna äpplen behöver finnas tillhands. För det mesta, så behöver man inte många kakor, så gör du en kaka eller kanske två. Det går nästan lika fort att göra två som en. Men, egentligen, varför ska det gå fort?
Jag använder en mixer med kniv. Kör 250 g margarin kraftigt med tre deciliter socker. Kör ned fyra ägg. Sedan fem deciliter vetemjöl och tre teskedar bakpulver mera försiktigt. Till sist i med en deciliter mjölk till lagom ganska tjock konsistens. Häll smeten i en smord och bröad form. Peta ned äpplebitar. Det ser trevligt ut om de är lagda i mönster, men släpp det om du tycker det är överkurs. Strö på pärlsocker. Ställ in i 180 gr varm ugn och grädda i ca 35 – 40 min tills smeten har stannat. Nu ska du få höra något bra. Detta recept passar utmärkt även till andra frukter och bär. Använd det du tycker om och har hemma. Igår blev det en plommonkaka. Jag valde att ta bort skalet.
Vänd upp kakan på ett fat. Om du smort och bröat bra, så släpper den perfekt. Vänd nu upp kakan på serveringsfatet och strax innan serveringen, så strö rikligt med florsocker över. Jag brukar använda en tekula.
Förra veckan kallade vi våra chaufförer till en föreläsning på kontoret. En svensk man, som drivit taxirörelse och har erfarenhet av skolkörning, talade om säkerhet i våra skolbussar. Strax innan kom jag på att det kunde vara trevligt att bjuda på fika, så det blev en äppelkaka. Jag gjorde en extra, men den gick inte åt och jag visste vad jag skulle använda den till.
Utan min vetskap, så hade Lars lämnat min trasiga mixer till en elektriker vi känner. När jag fick tillbaka den blev jag överraskad och frågade vad jag skulle betala. ”När du bakar en kaka, så kan du ge mig en bit” blev svaret. Jag köpte ett Höganäs-fat i vår second hand-butik (det är min present-affär nu för tiden) och la på den extra äppelkakan. En påse, ett knutet band och betalningen var klar.
Nu kommer det roliga i historien. Efter ett par dagar, så ringde en kvinna till Lars från London. Hon ville ha receptet av Barbro på en äppelkaka, som hennes pappa skickat henne en bit av.
Detta är verkligheten i många familjer i Rumänien. Människor jobbar och lever i andra länder och de som är kvar hemma skickar på olika sätt paket med smak från hemlandet. Det tycker jag är komiskt, men mest vemodigt. Min äpplekaka påminner mig om Rumäniens svåra situation. Människor tvingas att flytta från landet till sin egen sorg och till stor förlust för Rumänien.
