Det var dags att byta ut mitt B-körkort och jag oroade mig för hur det skulle gå att få det gjort i Rumänien. Våra båda socialsekreterare engagerade sig och visade mig var jag kunde hitta det rumänska Vägverket på nätet. Där stod vad som krävdes. Läkarintyg på att jag är lämplig, kopia på pass och uppehållstillstånd, utdrag från straffregistret samt mitt körkort.
Diana hade ärende i Oradea och visade mig till Läkarhuset och till Polisens körkortsavdelning. Min familjeläkare i Marghita gav mig ett intyg på att jag inte har några sjukdomar eller annat, som skulle hindra mig att köra bil. Där fanns plats för namnunderskrifter och stämplar från specialistläkare.
Det var intressant att träffa dessa läkare i Läkarhuset i Oradea. Jag var inte ensam i korridoren utanför alla dessa dörrar. Jag lyckades inte förstå kösystemet, men det blev ett samförstånd mellan oss, som väntade och det var inte alls otrevligt. Vi hjälpte varandra. Här pratar man med folk man inte känner och jag gillar det. En del i samma ärende träffade jag på senare i andra instanser och då är det som att träffa en bekant.
På den första dörren stod det Laboratorium och jag skulle ta blodprov. De frågade om min ålder och när jag sa att jag är sextiosex, så sa de ”Oj, då måste vi ta blodtryck och EKG!” Här är man sällan ensam när man går till doktorn. De är generösa och tar in flera samtidigt liksom. När jag låg på britsen utan t-shirt, så hoppades jag att ingen karl skulle komma in, men jag kunde inte låta bli att le när jag hörde en mansröst i dörren. Han sa högt till de andra i korridoren ”Gå inte in, för här ligger en avklädd fru!”
Blodprov togs inte. Ortopedläkaren tittade inte på mig, men skrev under och stämplade. Hörselkontrollen märkte jag inte av, men ögonläkaren testade att jag såg på håll och att jag inte är färgblind. Neurologen tyckte jag mådde fint och psykologen var också nöjd. Jag minns inte om det var någon mer undersökning. Inte gynekologisk i alla fall.
Resultatet av det hela skulle jag få följande dag. Jag var där kl 08 nästa dag och fick mitt lämplighetsintyg. Inget problem med blodet hur de nu kunde veta det. Det hela kostade 80 Ron. Jag är godkänd. Jag tackar Gud att jag är frisk. Det är verkligen stort! Snabbt tog jag mig till Polisens körkortsavdelning. Där var redan kö, men det var två luckor och det gick ganska fort. Jag hade tagit på mig en vit skjorta och tittade mig i spegeln, som jag såg andra göra innan de satte sig framför kameran. Jag studerade kvinnorna i luckorna och ville inte hamna hos den vänstra, men det gjorde jag. Hon hade ingen bra dag och jag blev orolig att hon skulle göra det svårt för mig. Hon accepterade inte mina kopior från FCEs dåliga kopieringsapparat och det kan jag förstå. Jag fick dock ingen förklaring till att jag fick en ny ansökningsblankett och varför hon sa att hon inte kunde ge mig ett tillfälligt körkortsintyg när jag lämnade ifrån mig mitt körkort.
När jag kom tillbaka med nya kopior och hade fyllt i en ny ansökan, så kom jag till den högra luckan när det blev min tur. =) Jag vågade be henne att kolla att jag inte gjort något fel i ansökan och hon var mycket vänlig. Jag fick lämna in alla papper och mitt körkort och hon gav mig ett körkortsintyg till veckan därpå. Då skulle jag komma tillbaka och göra klart det hela. Blusen hade jag tagit på mig i onödan. Hon antecknade mitt telefonnummer. Ändå blev jag förvånad när hon ringde just när jag efter en vecka var på väg in i Oradea för att gå dit. ”Fru Kristina? Ja, det är jag. Ni kan komma och göra klart ert körkortsbyte. Jag tackar er så jättemycket! Jag är på väg.”
Väl där, så tog det inte ens tio minuter. Jag betalade 68 Ron. Jag fick inte ha glasögon på mig och jag fick inte skratta, men det syns på fotot att jag är full i skratt. Ett par vänner, som var med mig, ropade Tack gode Gud! och Halleluja! när jag var klar. Jag fick ett körkortsintyg på tre veckor och den hjälpsamma kvinnan sa att jag skulle få mitt nya körkort på posten inom två veckor och att jag då skulle underteckna att jag fått det i min hand. Efter tre dagar kom brevbäraren med det till kontoret och Demelza undertecknade att det kommit fram. Varför oroar jag mig så ofta för olika saker???
