Mina flickor

Lite längre bort på ängen står Silvia och pratar med Gud rakt upp mot himlen i Hans fria natur. Jag tänkte göra en liten intervju med Diana, som i sommar slutat tionde klass. Det blev mera en hälsning till dem som stöttar FCE och den kommer så småningom i Nyhetsbrevet.
En dag var Lavinia otålig på Dagcentret och fick vara med mig ett par timmar istället. Hon tittade sig obekymrat omkring i vår lägenhet, bläddrade i tidningar, beundrade vår ”kristallkrona” och vilade sig avslappat i soffan en stund.
Vi har mycket att lära av dessa flickor. De var övergivna som barn och de kan inte klara sig själva, men de vet att de är älskade av Gud och av människor. Jag vill inte ens tänka på var de varit och hur deras liv skulle varit om de inte fått denna chans till ett tryggt liv.

Älskade Silvia, Lavi och Diana! ❤️