Skogsutflykt

Någon gång i juni brukar vi göra en utflykt med barnen och ungdomarna som samlas i Klubben på torsdagskvällarna. Det är alltid uppskattat och kul. Jag är nog den enda som känner oro. Ja, det får inte hända något och alla ska ha roligt. Jag tjatar om bilbälten och säkerhet och det gör mig trött. Jag behövde inte ta ansvar för vad som skulle med på utflykten, bara att vi hade platser i bilarna till alla.
Vi skulle åka torsdag kl 17. På minuten kl 17 startade ett kraftigt åskväder. Redan någon timme innan, då vi befann oss i kapellet i Ciutelec, ryckte vi till av ett larm från någons mobil. Det var en röd varning för oväder. Tänk att det passade alla att vi sköt upp utflykten till nästa dag! Det blev fredag och det var perfekt utflyktsväder. Efter urladdningen dagen innan, så var det lite svalare och en fläktande vind.
Alla fick plats i fyra fordon och efter knappt två mil befann vi oss på en fantastiskt vacker plats. Så nära, men ändå inte hemmavid, för vi passerade gränsen mellan vårt län Bihor och länet Satu Mare. Skog, en härlig gräsyta att leka på och underbara kullar med betande får. ”Vilken vacker itsikt!”, sa jag med min brytning. ”Barbro, det heter utsikt”, sa en av tonåringarna.
Vi chaufförer parkerade bilarna i en fyrkant, så det blev en innergård för matlagning utan vind. Potatisen skalades och skars till pommes frites. Den friterades i olja över öppen eld. Kyckling och mici (en slags köttfärsjärpar) grillades. Sallad och bröd till detta blev en härlig måltid, som uppskattades av alla.
Jag är glad att Madelen var med och hade energi att leda lekar. Hon jobbade som volontär i Marghita under sex år och är älskad av alla. Jag känner att det gör mig gott att få prata med henne, för hon känner så många av dem jag tänker på och har hjärta för. Idag gör hon och Demelza en utflykt tillsammans med de äldre ungdomarna. Det är perfekt utflyktsväder idag också.