Söndag

Jag blir rörd när jag ser våra volontärsvänner. Jag tittar på dem och ser starka mjuka personligheter. Lugna och trygga i sig själva. Ivrigt utgivande och skönt hänsynsfulla på samma gång. Det är söndagsmorgon och andakt vid grötfrukosten. Arbetskläderna är tvättade och hänger på tork. Svenskarna gör sig klara för att gå till kyrkan fastän de inte förstår språket i Marghitas kyrkor. De kommer att känna igen sig i trons uttryck.
Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på deras tro på Gud och deras kärlek till honom. Läs här en förkortad andakt av tidningen Dagens opinionsredaktör Joakim Hagerius. Rubriken på betraktelsen är Trons kraft och den hjälper mig förstå skillnaden på att se på tron och att stiga in i den. ”Det är inte för inte som elfte kapitlet i Hebreerbrevet kallas för tron kapitel. Det innehåller en lång rad av bibliska karaktärer tillsammans med korta beskrivningar över deras liv. Mot slutet av kapitlet konstaterar författaren att tiden inte räcker till för att berätta om dem alla, alla dessa trons kvinnor och män. Det finns många fler än de som räknas upp. Och till listan av personer adderas hela tiden fler människor, också i vår tid. Alla dessa olika människor från olika tider har något gemensamt: de såg någonting som inte andra såg, de hoppades när andra inte vågade hoppas. I den meningen var de alla ensamma. Och samtidigt förenade genom tid och rum med alla andra som också tror. För det var på trons grund som de stod och som de agerade. Det var tron som gav dem visshet om det som inte kan ses. Tron kan inte reduceras till ett försanthållande av kristna dogmer, den är en grund och från den positionen ett liv som levs. Det är som att stå framför en gammal ålderstigen katedral med tinnar och torn och blyinfattade fönster. Från utsidan är den möjligen vacker för dem som uppskattar äldre arkitektur, men inte mycket mer. Men om du stiger in i katedralen och upplever den inifrån händer något. De blyinfattade och färgade fönstren visade sig vara en berättelse. Ett fönster visar Jesu födelse, ett annat hans död, ytterligare ett visar en tom grav och ett fjärde föreställer Anden som eld. Och när solen lyser på katedralen blir berättelsen levande, den träder fram och färgerna sprakar ikapp.
Inget av detta syntes för den som betraktar katedralen från utsidan, vi behöver stiga in för att se. Och när vi väl har sett, då ser hela världen annorlunda ut, vi ser den genom den bibliska berättelsen och vi lever vårt liv därefter. Det finns en kraft i tron.”