Jaha, så har också den här månaden gått mot sitt slut! Bara några timmar kvar. Fortfarande är det vinter, men ändå inte. Grannens höns kröp under staketet för att komma åt lite grönt. Snödropparna står kvar. Det har varit en händelserik månad. Vi har förmånen att få arbeta med människor och då händer saker hela tiden. Inget är statiskt och ibland händer oförutsägbara saker.
Planerade events i januari har varit bokrelease, dop, kyrkinvigning, barnvälsignelse, födelsedagsfest och stadsutflykt. Vi hade också besök av en stor romsk ungdomsgrupp. Ledsen att jag inte hinner med att skriva om allt!
Januari är den månad då inventeringar görs. Allt ska räknas eller vägas. Jag har varit ganska befriad, men Demelza och Sami har frusit om öronen i kalla förråd. En dag kröp jag in under hyllorna för att räkna ett par tusen anteckningsböcker. Florian har varit en god hjälp med att lyfta klädlådor.
Annars sitter jag mest vid min dator. Januari är den månad då många församlingar har årshögtider. En del av de församlingar vi har kontakt med hör av sig och vill ha hälsningar. Sådant gör vi gärna. Feedback härifrån hänger på att de som vill ha den hör av sig, säger vad de vill ha och ger en deadline. Jag försöker att vara organiserad och leverera. Ibland kör det ihop sig och jag får stressvibbar. Jag har nog hög ambition att ge en bra information. När jag får önskemål om bildserier för presentation i olika sammanhang, så är jag kritisk när jag väljer bilder. Det går inte på en kafferast. Den här veckan gjorde vi en liten filmhälsning till en svensk församlings Årshögtid på söndag. Vi är mer nervösa än vi ser ut, men vi uppskattar mycket när vi ”får synas”, om ni förstår vad jag menar. Allt för att människor ska bli väckta och berörda av både glädjeämnen och behov i Rumänien.
