Maskros

Tänk att maskrosen klassas som ett ogräs när den egentligen är en nyttoväxt! Den är känd för att vara seglivad och kan växa igenom hård mark, ja, till och med asfalt. Därför kallas den som klarat hårt motstånd i sin uppväxt för maskrosbarn.
Mina föräldrar hade en både vacker och rik trädgård där det mesta var odlad mark. Det fanns gräsmattor och i dessa fanns välskötta fruktträd med en stor jordyta runt. På sommaren hade vi barn ansvar för varsin gräsmatta. Den skulle hållas rent från maskrosor, så den lyste grönt. Jag tror inte att jag grävde upp maskrosorna, men jag vet att jag plockade små gröna blomknoppar, för det var de som skulle komma att lysa gula nästa dag.
Jag tycker maskrosor är vackra. Visste du att maskrospollen ger en gulfärgad honung av mycket hög kvalité? Så gott som allt från maskrosen går att äta. Så här års plockar jag späda blad och använder i maten. De är rika på C-vitamin. Roten är väl bitter, men kan kokas. Den innehåller kolhydrater och i svältperioder, så har den fått vara en näringskälla.
Maskrosen är faktiskt både mat och medicin. Den är urindrivande, aptitretande och underlättar matsmältningen. Att saften ger fläckar vet vi nog alla, men kanske inte att den har använts som såromslag. Den kan lindra klåda vid insektsbett och den kan dämpa svedan från nässlor. På tal om det så plockade jag nässlor igår. Trots frost på nätterna, så sprudlar naturen av liv och nu är maskrosorna som vackrast.