Närvaro

Jag är tacksam att få uppleva denna vackra försommardag. Regndagar gör att man uppskattar de soliga dagarna. Det är nog så i livet att man behöver lära sig att inte ta saker för givet. För mig har pandemi-tiden varit lärorik. Allt är inte självklart utan man lär sig att vara mera tacksam och uppskatta de små tingen. Jag skäms när jag klagar och för mig är det en bra skam.
Min man och jag är i Sverige, men har daglig kontakt med Rumänien. Det är lite som att leva i två världar och ibland har vi svårt för att få ihop vår tillvaro. Vi vill vara närvarande, vara nära, i båda länderna, men vi lyckas inte så bra.
Idag blev jag inbjuden till en av de första vi träffade då vi kom till Rumänien 1990. Han fyller 41 och undrade om jag kunde komma med en tårta. Jag blev också inbjuden att köra ”färdtjänst” från ett vårdboende till en marknad i Oradea. Eller snarare att ordna chaufför och fordon.
En dag fick jag delta i ett födelsedagsfirande på Brândușa. Födelsedagsbarnet ville just då inte dela min närvaro med de andra, så jag kände att jag inte var där. Jag är verkligen tacksam för Facetime-möjligheterna. De har varit vår räddning under ”isoleringen” inte minst med kontakten med familj och vänner i Sverige.
Idag har vi haft den stora glädjen att närvara, vara med live när ett av våra barnbarn firade sin födelsedag. Vi får lära oss att uppskatta både distans- och närnärvaro. Jag har uppfunnit ett nytt ord, för jag hittar inget annat ord för att närvara fysiskt. På riktigt.